– Vi är rädda för lax!
Jag menar inte på det nervösa, fobiska viset. Vi har snarare varit rädda för att börja att fiska efter lax, eftersom vi är rädda för att dra på oss ytterligare ett beroende. Det är klart att vi har drömt om att fånga en fin lax – men att envetet stå med tung utrustning dag ut och dag in i hopp om en enda fisk är inte första val när vi väljer last.
På ett år har man några få månader som går att ägna åt flugfiske i svenska vatten i jakt på öring, röding och harr. Detta gör vi så ofta som det ges tillfälle vid sidan av familjer och ordinarie jobb. Lägger vi laxfiske till detta skulle det krävas uppsägning från jobbet samt en utförsäljning av ens ägodelar. Så – ja, vi är rädda för lax.
Men då pratar jag om traditionellt laxfiske. Nu sitter vi som på nålar i bilen på väg mot Norge med inget mer eller mindre än fem dagars laxfiske framför oss i Årgårdselva. Vi kör längs Namsens källflöden och flera gånger måste vi stanna till, om inte annat så för att hämta andan. De majestätiska bergsvyerna må vara en sak men det som får oss att stanna är allt vatten! Vart vi ser är strömmar kristallklara åar, jokkar och älvar som ser ut att vara paradisiska öringvatten, men det är just den vanan vi måste slå ur skallen. Nu hägrar ju laxfiske.
Bästa smålaxälven
Det senaste året har vi fått upp ögonen för Årgårdselva. En älv i Nord-Trøndelag som enligt ryktet är Norges bästa smålaxälv. Där om någonstans, tänkte vi, borde man kunna förena fiske efter lax med en öringfiskares metoder.
Fiskesträckan i Årgård är cirka två kilometer lång och endast sex spön tillåts per dag. Endast flugfiske är tillåtet. Älv- en är en typisk grilseälv där de flesta fiskar ligger mellan ett och två kilo. Men varje år tas större fiskar och bara veckan innan vi anländer landas en tiokilos lax.
Campen består av tre nybyggda rymliga stugor med utsikt över älven. Bekvämligheter som tvättmaskin, trådlöst internet, fullt utrustat kök, kabel-tv och torkskåp gör boendet väldigt trivsamt. Att kunna unna sig en varm jacuzzi eller bastu efter dagens fiske gör Årgårdvistelsen unik ur bekvämlighetssynpunkt.
Men trots denna lyx så är vi ju främst här för att fiska. Älven är sällan bredare än 25 meter, vilket gör att enhandspön i klass 4-7 räcker gott och väl. I våra askar trängs moderna laxflugor, av exempelvis tempelhund, med nymfer och torrflugor som mer påminner om en öringfiskares.
– I Årgård finns det inga rätt eller fel, säger Angela Stenberg över en välkomstdrink.
Angela är den som välkomnar oss och som tillsammans med maken Jörgen arrenderar flugfiskesträckan i Årgårdselva.
Det oprecisa svaret är inte vad vi önskat oss eftersom vi är vetgirigt frågande om platser, tider, metoder och flugval.
– En liten mikrotub eller en Superpuppa i storlek 14 kan vara ett lika bra alternativ som en Sunray Shadow eller en Green Highlander, man vet aldrig. Men just nu när älven är låg och det är varmt kan man ha ett smått unikt torrflugefiske, säger Jörgen.
Väl nere vid älven så visar sig fisk direkt. Vi ser lax som hoppar, plaskar och bildar breda plogar i ytan när de stiger uppför älven. Aldrig har vi varit mer sugna på lägga ut en fluga.
Johan prövar med att lägga ut en Superpuppa i en av de övre strömmarna, Fergekäften. Det tar tre kast innan en lax kring tvåkilosstrecket stiger till hans fridriftande torrfluga. Direkt får han känna på den stridbarhet som bor i årgårdslaxen och känslan att drilla denna på ett lätt spö. Efter några minuters kamp landas fisken och efter en tämligen spontan release sprattlar laxen ur greppet och återvänder till sitt rätta element. Ett visst lugn lägrar sig.
Bra fiske trots fel väder
Första dagarna fiskar vi som man ofta gör när man kommer till ett nytt fiskevatten – alldeles för mycket. Det tar flera veckor efter resan innan vi känner att vi hunnit återhämta oss efter alla förlorade timmar av sömn.
Vi ser enorma mängder med lax och får några stycken men på grund av våra upphaussade förväntningar kan vi ännu inte helt slappna av och njuta av den fantastiska omgivningen på det sätt som man gör när man känner sig tillfreds med fisket.
Under våra dagar vid älven är det konstant soligt, 30 grader och liten vattenföring. Alltså ett klassiskt mardrömsscenario för en laxfiskare. Men Årgårdsälven är även i detta avseende speciell. När andra älvar ligger döda i väntan på regn, så kan man nästan alltid fånga lax i Årgård. Statistiken styrker den saken. Den i Norge dåliga laxsäsongen 2009, så var fisket i Årgård relativt normalt.
Men visst finns det bättre och sämre dagar även här. En morgon kommer värdarna upp efter en titt på älven.
– Älven liknar mest en fuktig grusväg i dag. Vad tror ni om att, istället för att stånga oss blodiga, dra ut på lite havsfiske?
Svalkande tur på havet
Vi nappar på idén, kastar i oss frukosten, hoppar in i en alldeles för snabb cabriolet och brassar ut mot kusten. Havet ligger stilla och hettan är tryckande.
Vi hälsar på skepparen Reidar som ska ta oss ut till havs. Han visar oss båten och utrustningen vi ska använda. Spöna framstår som spett i jämförelse med vad vi använde för en timme sedan. Reidar berättar även att han under gårdagen fått påhälsning av flera späckhuggare just intill båten. Våra förväntningar höjs och vi ger oss ut. I aktern skojar vi om att det känns tryggt att vår kapten är namne med redaren i sveriges största såpa.
Atlanten ligger så spegelblank som man aldrig sett den men plötsligt bryts vattenytan några hundra meter från båten. Skepparen ändrar kurs och några minuter senare är vi omringade av ett gäng sexmeters grindvalar. Under en halvtimme så bjuder de på alla tricks de kan och de verkar ha lika kul som vi. Till och med skepparen, som har varit med förut, erkänner att detta inte hör till vardagshändelsena.
– De gör fina head and tail-vak, skämtar Oscar.
– Knyt på en bäverimitation, så fortsätter vi vårt torrflugefiske, fortsätter Jörgen.
Men längre ifrån Årgårds torrflugefiske kan vi knappast komma när vi timmarna senare pilkat oss less på torskfisk. Sej, långa, torsk, lubb och kolja visar på Atlantens mångfald.
Flugor för badväder
Halva vår tid i Årgård har passerat. Solen fortsätter att gassa och temperaturen ligger stadigt över trettio. Nu har även årgårdslaxen fått nog och intresserar sig inte för våra flugor. Men oavsett väder så kommer Angela upp till campen med fylld kvot innan vi ens har fått i oss frukosten. Vi famlar i mörker, paniken tilltar och vi fattar inte vad vi gör för fel medan frun i huset bredvid sopar banan med oss dag efter dag.
Det finns inget annat att göra än kika ner i hennes stökiga flugask och locka fram ett par tips till. Två mikrotuber dyker upp som hennes favoriter. Det mest oansenliga stycke flugkonst som vi sett är tydligen det som gäller. Det bär oss emot att binda upp denna vederstyggelse, men nöden har ingen lag. Resultatet är en fluga på ca 1,5 cm och en på 3. Vi kallar dom Sven-Bertil och Evert Tub.
Det är en otroligt skön känsla och en enorm fördel att ha hela älven för oss själva. Att slippa andra fiskare ger också riktig vildmarkskänsla även om allfarvägen bara ligger någon kilometer bort. När ljuset ligger rätt kan man följa laxarnas vandring uppför älven. Vi ser hur ett stim med över femton laxar långsamt börjar söka sig upp från en av de nedre poolerna.
– Nu kan jag inte hålla mig längre, säger Joakim och smyger ut på en sten vid strandkanten.
Kastet är perfekt och när flugan närmar sig huvudfåran brusar det till i ytan och en lax attackerar flugan med kraft. Efter några intensiva rusningar kan Joakim landa en blank grilse på dryga kilot.
Flugan för dagen var varken Sven- Bertil eller Evert tub utan en Klinkhamer i storlek 12!
– Det finns inga rätt eller fel i Årgård, citerar Joakim.
Vi bestämmer oss för att behålla denna fisk. Att ha tillgång till ett fullt utrustat kök förhöjer totalupplevelsen ytterligare. Citronpeppar och trangiakök på fjället i all ära, men ceviche på nystigen årgårdslax smakar gudomligt gott.
Inslag av större lax
De flesta fångade laxarna väger mellan ett och två kilo och bjuder upp till bra fajt på ett spö i klass 5. Men då och då visar Årgårdselva att även den håller större fisk.
Martin har hittat ett favoritställe som ligger mitt emellan två mer kända pooler och består av ett par grundare strömmar som förenas i ett djupare parti på ca två meter. Vi kom att kalla poolen »Vajern« på grund av att det i strandkanten ligger en kedja på marken precis där man äntrar strömmen. Genom att kasta flugan snett uppströms så sjunker den djupare och kan vända upp i djuphålan där flugan får hänga kvar några sekunder extra. Det är nästan alltid i djuphålan som det hugger och så även den här gången. Hugget är tungt och man börjar snabbt ana att det är en fin fisk. Laxen vänder direkt och börjar rusa nerför strömmen och de få meter backing som ryms på rullen töms fort och man kan se hur paniken tilltar. Martin försöker kravla sig ner för älven så gott det går men inser rätt fort att han står inför en näst intill omöjlig uppgift. Laxen bestämmer helt ett femtiotal meter nedströms och så är fisken borta. Martin sitter ner i vattnet men kan trots besvikelsen inte låta bli att småle.
Laxintroduktion för öringfiskare
Vår tid i Årgård närmar sig sitt slut och vi konstaterar att en bättre introduktion till laxfiske än denna kan man knappast hitta. Att dessutom få tillfälle att kombinera fördelarna hos klassiskt öringfiske i mötet med en nystigen lax gör detta till ett verkligt toppfiske.
Vi tar farväl av campägarna, som bekymrat konstaterat att vädret gjorde fisket segt. Men vi är mer än nöjda och har väldigt svårt att tycka att över 30 landade laxar är ett dåligt resultat. Man kan fantisera om hur Årgårdsälven är under perfekta förhållanden.
